Accessibility overlays gör mer skada än nytta
Om du hört talas om accessibility overlays och tycker att det låter som en bra idé bör du läsa den här artikeln. Om inte du inte hört talas om accessibility overlays bör du nog också läsa artikeln för att inte bli lurad i framtiden.
Utmaningen
Ett obestridligt faktum är att vi människor är olika. Det är bra. Det är en absolut förutsättning för att vi kunnat utvecklas till en art som kan skapa underbar konst och musik, fantasieggande litteratur och gripande filmer, och mycket, mycket mer. Webbplatser, till exempel.
Men eftersom vi är olika krävs det lite eftertanke när man skapar en webbplats, för att alla ska kunna använda den. Vissa användare har svårt att läsa, några ser inte så bra (eller inte alls) och andra kan inte använda en mus eller ett tangentbord.
Om den som skapar en webbtjänst inte tänker på dessa skillnader kommer en hel del besökare att bli utestängda, helt eller delvis. Hur många? I genomsnitt brukar man räkna med att en person av sex har minst en permanent funktionsnedsättning. Lägg därtill dem som har en tillfällig nedsättning, till exempel en handledsfraktur eller en ögoninflammation, och lägg sedan till alla dem som har en kaffekopp i ena handen, eller ett litet barn på armen, eller kisar med ögonen i starkt solljus eller befinner sig i en bullrig miljö… Nu är vi uppe i hundra procent, vid ett eller annat tillfälle.
En inkluderande – tillgänglig – webbplats tar hänsyn till människors varierande förmågor. Den tar inget för givet, som att användaren kan se eller använda en mus eller förstå svåra ord. För att lyckas med detta behöver de som skapar webbplatsen tänka på tillgängligheten från första början, och inte glömma den för ett ögonblick.
Bygger man en webbplats utan att tänka på tillgänglighet blir den garanterat otillgänglig och exkluderande. Och här är problemet: det är oftast mycket svår och dyrt att göra en sådan webbplats tillgänglig i efterhand. Har man byggt fel från början kan det vara oerhört jobbigt att rätta till.
Lösningen … eller?
I takt med att länder runt om i världen började införa lagstiftning om tillgänglighet för digitala tjänster blev problemet uppenbart för många webbplatsägare. Webbplatser som kostat många miljoner visade sig vara olagliga och att bygga om dem skulle kosta massor. Dessutom var det en skriande brist på UX-designers, utvecklare och testare med tillgänglighetskompetens.
In på scenen träder nu accessibility overlays.
En overlay är som ett plåster som man kan sätta på för att dölja en mindre skavank. Problemet är bara att nästan alla ”patienter” lider av svåra inre sjukdomar som njursvikt, hjärtfel eller lunginflammation. Ett plåster räcker inte långt.
Overlays marknadsförs som undermedel som för en billig penning förvandlar en otillgänglig tjänst till något som uppfyller alla lagkrav.
De består vanligen av lite JavaScript som lägger till några påstådda tillgänglighetsfunktioner ovanpå den trasiga webbplatsen. Typiska funktioner kan vara att förstora texten eller ändra färgerna så att kontrasten blir bättre. Men det hjälper förstås inte en synskadad person med skärmläsare när innehållet läses upp i en obegriplig ordning och vissa viktiga saker inte läses upp alls. Det hjälper inte heller en person med nedsatt rörlighet som styr sin dator eller telefon med rösten, om knappen där det står ”Beställ” i själva verket heter ”submit-btn-0042”. Ett plåster botar inte njursvikt.
Vi människor är olika, men i vissa avseenden är vi ganska lika också. Ett sådant avseende är att vi gärna föredrar billiga lösningar med liten arbetsinsats framför dyra och jobbiga sådana. Det är därför pyramidspel och nätfiske fungerar trots alla varningar.
Att köpa en overlay för en handfull dollar kan därför verka frestande, om alternativet är att bygga om en påkostad men otillgänglig e-handelsportal från grunden. Men faktum kvarstår: ett plåster botar inte njursvikt.
Kejsaren är naken!
Overlays är i mångt och mycket som kejsarens nya kläder. De bygger på marknadsföring och önsketänkande, men har väldigt lite med verkligheten att göra.
Lika lite som ett plåster kan bota sviktande njurar kan ett skript rätta till fundamentala konstruktionsfel på en webbplats. Det kan i bästa fall dölja en del ytliga skavanker – som ett plåster – om man inte tittar alltför noga.
Nästa bekymmer är att overlays lastar över större delen av ansvaret på användarna. Varje användare förväntas använda de olika funktionerna i en overlay för att ”anpassa” webbplatsen efter sina behov. Men användare är inte intresserade av att anpassa webbplatser – i synnerhet inte sådana som de använder sällan. Och hela tänket är fundamentalt fel.
Det är webbplatsens ansvar att förutse och anpassa sig till användarnas behov. I motsats till vad många tror behöver webbplatsen inte veta om en användare har någon funktionsnedsättning eller använder något hjälpmedel. Man bygger bara webbplatsen så att den fungerar om så är fallet. Precis som en rullstolsramp vid en trappa finns där för dem som har nytta av den (inklusive nyblivna föräldrar med barnvagn) behöver en webbplats erbjuda alternativ för vissa typer av innehåll eller funktioner. Några exempel:
- Bilder ska ha ett textalternativ som förmedlar samma information som bilden gör i det sammanhang där den används (vilket sällan är detsamma som en slentrianmässig beskrivning av motivet).
- Videofilmer med ljud ska ha undertexter.
- Videofilmer ska ha syntolkning om det finns relevanta inslag som inte går att uppfatta utan synförmåga.
- Funktioner som går att utföra med mus ska även gå att utföra med tangentbord – och vice versa.
I stället för att tvinga användarna att göra egna inställningar på varenda webbplats de besöker bör webbplatserna respektera de inställningar användaren gjort i sin egen dator, telefon eller webbläsare. Det finns teknikstöd för detta i alla moderna webbläsare. Några exempel på inställningar som webbplatser ska respektera:
- Mörkt eller ljust visningsläge: viktigt för många användare.
- Hög kontrast eller forcerade färger.
- Inga animationer eller rörelser.
- Textstorlek (helst även teckensnitt).
- Fokusmarkering.
Talesättet ”om något låter för bra för att vara sant så är det förmodligen det” är i allra högsta grad relevant för overlays. De löser inte det grundläggande problemet och det lilla de kan göra vältrar de över på användarna.
Som om inte detta vore nog kan overlays också medföra risker när det gäller integritet och personuppgifter. De är vanligen byggda i JavaScript – den enskilt största attackvektorn för skadlig kod, alla kategorier.
Vid det här laget kommer nog inte vår slutsats som någon större överraskning: Overlays gör mer skada än nytta.
Det finns inga genvägar. För att skapa inkluderande digitala tjänster behöver du:
- Ha eller hyra in tillgänglighetskompetens.
- Planera tillgängligheten redan från början.
- Välja plattformar, ramverk och utvecklingsverktyg som stödjer tillgänglighet.
- Testa löpande, med hjälpmedel och med riktiga användare.
