Design för alla – Koseis tillgäng­lighets­resa

Kosei Oki är en nyexad UX-student från Århus som besökte oss för ett par veckor sedan. Vi passade på att be Kosei berätta om sig själv och hur han upplever skillnader i hur man arbetar med tillgänglighet i Japan och Norden.

Vem är du?

Jag är född och uppvuxen i en lugn och fridfull stad som heter Nerima, som ligger i Tokyo, Japan.

Jag studerade informatik vid ett universitet i Tokyo och intersektionella studier på en folkhögskola i Helsingör. Efter att ha backpackat och gjort volontärarbete i Europa återvände jag till Danmark för att studera UX/UI-design och frontendutveckling.

Hur kom du i kontakt med tillgänglighet, och vad motiverar dig att arbeta med det?

Jag har alltid varit intresserad av universell design, sedan jag var ungefär 9 eller 10 år gammal och läste en bok om ämnet. Boken tog upp exempel som saxar som fungerar för både höger- och vänsterhänta, trafikljus med både färger och piktogram, automatiska dörrar som alla kan använda och så vidare.

Jag kände starkt för idén om att skapa saker som helt enkelt fungerar bättre för alla och insåg snart att det inte är något man ser så ofta i vardagen som man borde. Det motiverade mig att vilja göra skillnad, att bidra till att göra världen till en bättre plats för alla. Det kanske låter lite dramatiskt, men jag menar det verkligen!

När jag under mina studier stötte på begreppet digital tillgänglighet i en bok fick jag en aha-upplevelse: ”Det här är precis vad jag vill göra!”. Sedan dess har jag studerat och arbetat inom det här området, och brinner för ämnet.

Hur hittade du Useit?

Jag hörde först talas om Useit genom Stein Erik Skotkjerra, som har arbetat aktivt med tillgänglighet och är en framträdande tillgänglighetsprofil i Danmark.

Jag tyckte verkligen om besöket, särskilt eftersom jag kände att teamet delar samma drivkrafter som jag, att arbeta med tillgänglighet för att skapa en positiv samhällspåverkan.

En av höjdpunkterna under besöket var ett samtal med Tommy Feldt om hur man kan skapa en likvärdig upplevelse i en mycket visuell produkt (explr.fm), och om en datumväljare som är enklare för att använda för alla (båda skapade av Tommy, redaktörens anmärkning). Det var lycka att prata om tillgänglighet utifrån ett inkluderande perspektiv, när samtal om tillgänglighet annars ofta handlar enbart om riktlinjer och krav.

Varför valde du Danmark och Skandinavien framför Japan?

Skälet till att jag kom till Danmark var egentligen en slump, jag hade hört om det goda ryktet för universell design i Norden, och det program jag ville läsa fanns här.

Nu trivs jag här främst av personliga skäl. Till exempel passar den direkta kommunikationskulturen min personlighet bra, jag känner mig mindre stigmatiserad på grund av mina tics, jag har nära till naturen (något jag behöver varje dag) och viktigast av allt, jag har inte lika stark pollenallergi här som i Japan. 🙂

Hur viktigt är tillgänglighet i Japan jämfört med Danmark?

Efter att ha bott i Danmark i två år måste jag erkänna att det fortfarande finns mycket kvar att göra när det gäller digital tillgänglighet, det gäller både Danmark och Japan, men på olika sätt.

Trots EU-regler verkar många organisationer i Danmark ha svårt att hänga med kulturskiftet, nya tankesätt och stora mängder ny information, vilket ofta leder till otillgängliga produkter trots deras goda intentioner.

I Japan ser jag att det fortfarande finns en stark stigma kring funktionsnedsättningar, vilket delvis, enligt min mening, beror på den kollektivistiska kulturen som har skapat ett “vi” och “dem”.

Det finns organisationer i Japan som arbetar med att öka medvetenheten och bygga broar mellan människor genom att skapa inkluderande miljöer. Ett exempel är ett café i Kunitachi som ämnar till att förena grupper med döva och hörande genom teckenspråk.

Ett annat exempel var ett evenemang på en fiktiv restaurang där allt var designat för rullstolsanvändare, och de som inte satt i rullstol sågs som funktionsnedsatta, något som fick deltagarna att reflektera över vad funktionsnedsatt verkligen betyder (den sociala modellen för funktionsnedsättning).

När det kommer till digital tillgänglighet i Japan finns det fortfarande mycket kvar att göra. Även om det finns regler för offentlig sektor och att evenemang som Global Accessibility Awareness Day Japan 2025 (GAAD) ägde rum i år, verkar det fortfarande vara en utmaning att tillämpa ramverk för tillgänglighet som WCAG eller ens UX i stort, eftersom det kanske inte helt linjerar med japansk kultur på samma sätt som i västerländska länder som Danmark eller Sverige. Det är mina reflektioner i alla fall.

Jag ser definitivt en potential både för Danmark och Japan att bli mer inkluderande för alla utifrån deras unika förutsättningar. Även om det tar tid tror jag att kontinuerliga ansträngningar kommer att ta oss dit.