Min tillvaro i 200 procent: hjälpen och utmaningarna
Efter att förstorande hjälpmedel tagit steget in i vardagstekniken borde allt fungera smidigt – eller? I den här uppföljande artikeln tänker jag berätta om hur en tillvaro med en relativt mild synnedsättning ändå kan upplevas som frustrerande, och om vad som händer när hjälpmedlen skapar vissa hinder.
Detta är del två i en serie om förstorande hjälpmedel. Du hittar del ett här: Min tillvaro i 200 procent, del ett
Vissa hjälpmedel både underlättar och skapar utmaningar
För att förstå varför vissa hjälpmedel både underlättar och samtidigt skapar nya utmaningar behöver jag först ge en bild av hur jag, och en del andra personer med synnedsättning, använder förstoring, eller zoom, som det ibland kallas.
Förstora en del av skärmen
Den första utmaningen som jag vill berätta om är möjligheten att överblicka det innehåll som visas på en skärm. Bilden nedan minns du kanske från den förra artikeln. Bilden illustrerar förstoring med det inbyggda verktyget Förstoringsglaset i Windows.
I den här bilden är en liten del av Useits webbplats förstorad. Jag har bara förstorat en viss del av innehållet och flyttar sedan det förstorade området mellan olika delar av skärmen. Förstoringen följer musens rörelser eller textmarkören när jag skriver. Jag förlorar då inte heller överblicken, även om jag inte kan se allt i detalj. Det blir också lättare att upptäcka innehåll och objekt som inte ryms inom det förstorade området.
Högre grad av förstoring
Men för den som behöver en högre förstoringsgrad kan det här bli krångligt. I bilden ovan är förstoringsgraden 150 procent, alltså 50 procent större än normalt. I nästa bild är förstoringsgraden däremot 400 procent, vilket är relativt vanligt bland personer som använder förstoring. Som bilden nedan illustrerar ryms då inte lika mycket innehåll i det förstorade området.
Förstora hela skärmen
Ett annat sätt att använda förstoring, och det som jag själv använder mest, är att låta hela skärmens innehåll förstoras. Bilderna nedan illustrerar helskärmsförstoring med en förstoringsgrad på 150 procent.
I den här situationen blir det genast mer utmanande att orientera sig, även om förstoringsgraden inte är särskilt hög. I vissa situationer kan det vara svårt att upptäcka innehåll som har hamnat utanför förstoringens ramar.
Om vi då föreställer oss hur det skulle se ut för en användare som behöver en betydligt högre förstoringsgrad, som de 400 procenten i exemplet ovan, blir utmaningen ännu tydligare. Helskärmsförstoring i kombination med 400 procents förstoring sätter situationen på sin spets, vilket bilderna nedan illustrerar.
"...även små avstånd upplevs som enorma."
En hög förstoringsgrad utan möjlighet till överblick blir betydligt mer utmanande. Om användaren inte är relativt bekant med det aktuella gränssnittet eller van vid att orientera sig i sin digitala miljö, kan förstoringen i vissa fall upplevas som ett hinder. Varje musrörelse jag gör, även en liten sådan, orsakar en kraftig rörelse på skärmen eftersom även små avstånd upplevs som enorma.
Innehåll som visas kortvarigt
Nästa utmaning handlar om flyktigt innehåll. Med det menar jag till exempel inforutor även kallade tooltips, och egentligen allt innehåll som blir synligt när jag håller muspekaren över ett objekt.
Den stora utmaningen med tooltips, är att deras synlighet och varaktighet är starkt kopplade till mina musrörelser. Så länge jag håller kvar muspekaren vid det objekt som aktiverar tooltipen visas den. Men så fort jag flyttar muspekaren bort från objektet försvinner den.
Som förstoringsanvändare behöver jag kunna flytta muspekaren för att läsa allt innehåll i en tooltip, men det är oftast inte möjligt eftersom den försvinner så snart muspekaren inte längre befinner sig över det objekt som aktiverade den. Det gör innehållet i tooltipen mycket svårläst och flyktigt för förstoringsanvändare, samtidigt som jag som användare har väldigt liten kontroll. Andra exempel på innehåll som ofta visas vid hover är stora menyer, som i bilden nedan.
Det är också viktigt att komma ihåg att tooltips och liknande innehåll som aktiveras när en användare hovrar över något inte visas på touchskärmar.
I dag har många touchskärmar visserligen stöd för specialfunktioner som aktiveras när användaren trycker på ett objekt och håller kvar fingret i ett par sekunder. Men det är i regel enhetens operativsystem som tillhandahåller dessa funktioner, och det är alltså inte ett sätt att visa tooltips.
För att bygga robusta gränssnitt som fungerar på olika skärmstorlekar kan vi därför inte förlita oss på innehåll som endast visas baserat på musmarkörens exakta position.
Text i bild tenderar att bli svårläst
Den tredje utmaningen som jag vill lyfta i den här artikeln är text i bilder. Att exempelvis låta en bild som innehåller text fungera som en knapp var vanligt på 90-talet. I dag förekommer det tack och lov inte särskilt ofta, men däremot ser vi relativt komplexa bilder av menyer, diagram eller organisationsscheman som innehåller en hel del text.
Uppläsande hjälpmedel, som används av personer med grav synnedsättning eller ingen syn alls för att navigera på en webbplats, kan inte läsa text som är inbäddad i bilder. För användare av förstoringshjälpmedel kan sådan text rent tekniskt vara läsbar, men den orsakar ofta andra svårigheter.
Vid hög förstoring blir det nämligen inte bara texten som framträder tydligare. Varje pixel i en pixelbaserad bild blir också betydligt mer synlig. Om en bild som innehåller text inte har tillräckligt hög upplösning kan texten därför upplevas som pixlig och suddig.
I vissa fall kan det vara svårt att helt undvika att använda bilder i stället för riktig text. Då är det viktigt att bilder som innehåller text också beskrivs på ett alternativt sätt, till exempel med alt-texter, så att användare av uppläsande hjälpmedel kan få en beskrivning av bilden uppläst.
För att undvika att text ser ut som i exemplet med menyn i bilden ovan kan en lösning vara att låta bilden länka till en annan version av samma bild med högre upplösning. Det allra bästa är givetvis att, så långt det är möjligt, bara använda bilder för innehåll av ren grafisk natur och riktig text för allt textbaserat innehåll.
Vektorbaserad grafik underlättar
Ur ett förstoringsperspektiv är vektorbaserad grafik att föredra. Eftersom vektorgrafik bygger på matematiska formler och kod tål den förstoring bättre än pixelbaserad grafik.
Bilderna nedan visar två exempel. I den första bilden används den inbyggda zoomen i användarens webbläsare, och förstoringsgraden är 500 procent. Bilden under illustrerar förstoring med ett inbyggt förstoringsverktyg i användarens operativsystem. Här är förstoringsgraden 400 procent.
Även om flaggorna i den nedre bilden är mer pixliga än i bilden ovan, framgår de fortfarande tydligt.
Fler tips för bättre användarupplevelser
I den här artikeln har jag sammanfattat några av de största utmaningar som jag och andra användare av förstorande hjälpmedel kan ställas inför. I den tredje och sista delen av artikelserien vill jag dela med mig av fler tips till dig som står inför att designa ett gränssnitt. Om du, precis som jag, vill bidra till att skapa en bättre användarupplevelse, inte bara för personer som använder förstorande hjälpmedel, utan också för användare med kognitiva svårigheter och faktiskt för de flesta – håll utkik efter nästa artikel!
